Pappa pappa pappa jag älskar dig sååååå!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=Zdr-JV5xSvQ

Kaija har skrivit denna sång för sin pappa som dött...

men jag förknippar alla ord och hela sången med det jag fått vara med om som barn och vad det innebär för mig...

pappa han ha alltid kunna hjälpa mig, han ha fått bort mig från den jobbiga värld som jag har pga övergreppen i min barndom. Han ha alltid kunnat trösta mig, han ha lyckats få mig att skratta mitt i eländet, han ha alltid sett vad jag har behövat.

Jag kan inte bli kvar i detta jobbiga, och pappa kan hjälpa mig att hitta mig själv och visa mitt riktiga jag, hur naken jag än känner mig då och hur jag än skäms!!

PAPPA JAG ÄLSKAR DIG!!!!! Utan dig hade jag inte levt, och utan dig lever jag inte!!!!!

Hojja allt känns så bra just nu. Jag ha fått lägenheten städad, jag ha fått håret klippt, sköööönt!!! Vad jag har varit duktig, nu ha jag tagit hand om mig. Känner mig så ren och fräsch nu!!! Men blöder gör jag fortfarande, nå men inte så mycket nå mer.

Idag har jag ringt en gammal klasskompis och bett om ursäkt, det känns bra nu. Men funderar ändå om det var för hastigt beslut. Varför måste jag börja tänka så, varför måste jag alltid ha med att det kan också vara något negativt. Nej det var nog bra att jag bad om ursäkt!!! Det brukar oftast vara så. Nu är det nog den där förstöraren som börjar äta mig från ett annat håll där inne. Förstår inte riktigt vad den där förstöraren är för något, som hela tiden klankar ner mig. Som hela tiden ser att allt jag gör är fel. Undra om det är den dåliga självkänslan. Kanske.

Nu ska jag strunta i förstörarens ord och ge den en käftsmäll, skriver upp alla bra saker jag gjort idag.

BRA SAKER JAG GJORT IDAG:

-ätit frukost

-jobbat

-pratat på arbetsplatsträffen

-varit hos frissan

-duschat

-rakat mig

-dammtorkat

.diskat

-ätit lunch

-lagat middag

-ringt och kollat upp lägenhets annonser, ska flytta

-ringt gammal klasskompis och bett om ursäkt

-haft en kompis på besök o druckit kaffe med henne

-städat toaletten

HALLÅ BÄTTRE KAN DE INTE BLI!!!

Nu gör jag för mycket, för att jag känner att jag måste göra mer för att vara tillräcklig!

Men ändå samtidigt känner jag att det här är jättebra. Så här kan man göra ibland. Men det behöver inte vara så här mycket varje dag för att vara bra.

Jag är bra som jag är!!!

Nu ska jag lämna denna data för att ge mig av någonstans, ids inte sitta instängd här mer!!!

Må så gott alla där ute i världen!!!!

EN sak har jag lovat mig! Jag ska strida för mitt liv. Jag vägrar att vara tyst!! Min dröm är att när jag blir starkare skall jag inte tystna, utan fortsätta att prata, skall strida emot alla pedofiler, dom ska inte få handla ifred!!!! Jag ska ha föreläsningar, sprida info på nätet. Det är min dröm. Mig ska dom inte kunna tysta! Nej jag vägrar!! Jag har överlevt och valt att leva och vill stärka andra att göra det med min erfarenhet.

Hoppas min dröm blir verklighet!!!!

Men om inte, så ha jag i alla fall haft en bra dröm om mitt liv, och den är jag stolt över!!!!

Minns en gång i skolan, jag vet inte om vi gick i slutet av lågstadiet eller i början av mellanstadiet, då jag inte allas kan minnas ålder eller något sådant.

Vi hade haft gympa, vi var i omklädningsrummet efteråt. Vi var fyra tjejer och sex killar i vår klass. Ja alla andra hade hunnit klä på sig och jag som vanligt var söligast att få på mig. Då bankade killarna på dörren, som vanligt. Det var väl i den åldern vi var i då, då det började bli väldigt intressant. Nå men då hände det jag inte trodde skulle hända. Mina klasskompisar, tjejerna bestämde att dom skulle öppna dörren och låta killarna titta på mig. Jag fick panik men kunde inte säga något, den dära skammen kom över mig och jag blev alldeles stel och rädslan kom över mig. Vad skulle nu hända!!!! Bli våldtagen igen av fler!!!! Nå jag hant ta på mig trosorna innan, men inte mer. Minns inte vad killarna gjorde eller sa, men jag minns känslan, förnedringen, skammen. Det tog så lång tid att sätta på mig de andra kläderna på mig, jag var ju alldeles stel och rädd. Jag sa inget, vågade inte!! Om jag inte hade varit med om de jag var med om just då, undra om jag hade reagerat annorlunda? Jag tror jag hade gjort det. Då hade jag varit starkare, för då hade jag haft kvar min självkänsla. Och så hade jag inte varit så rädd, tror jag hade varit arg och sprungit iväg då. Men nu var jag livrädd för att bli våldtagen, jag var rädd för sådant som inte ett litet barn ska behöva vara rädd för. Sådant som en liten flicka inte ska veta vad det är för något, en liten flicka ska inte veta vad det innebär.

Men jag blev inte våldtagen, de bara tittade på mig och pratade en massa, men vad de sa hörde jag inte. Jag var inte närvarande längre!!!!

Jag blöder och blöder och känner mig smutsig, usch!! De är inget roligt!!

Men det här är nog ett bra uppehåll från alltihop. Då har jag ett skäl att hindra mig från att ha sex, och ett skäl att hindra mig från att tillfredställa mig. Jag tror jag behöver lite tid till att tänka och minnas hur det är för mig när jag tillfredställer mig. Och behöver nog tid till att tänka på vad det är jag är rädd för när jag tillfredställer mig. Har det sexuella behovet, men är rädd och det skapar ångest.

Men jag tror att det är så att jag tänker mig min rosalisa någon annanstans än hos mig, för att det är så att den minns så mycket av det han gjort. Alltid när jag har sex har jag fullt upp med att koncentrera mig på att känna, att inte rosalisa ska stänga av och inte känna något.

Jag hatar det, att den stänger av!! Jag tror att det kanske är därför också jag är rädd när jag tillfredställer mig och har sex, att rosalisa ska minnas övergreppen. Och när jag har sex, så är jag en stor SKAM och en HORA, det är vad jag känner. Det är vad E har fått mig till att känna. Det var det jag föddes till, det står instämplat i min panna. Se här kommer en hora och alla ser att det är bara det hon är till för, fritt fram att knulla!!! Hojja, jag hatar den där känslan. Att känna sig som ett sexobjekt och inte som en människa. Usch!! Men det är inte konstigt, det var ju de E använde såg mig som i sju hela år, och ännu fler år. Från att jag var 13-15 så fick jag alltid kämpa för att inte vara i närheten av E. Han var helt galen då, han var helt desperat på att få komma åt mig, en dag lyckades han det. En dag då jag kände mig helt slut och mamma bad mig hämta hinkar från källaren. Jag sa att jag inte vill gå ensam, då sa E att han skulle följa och jag orkade inte säga nej. Jag visste inte hur jag skulle göra, han såg till så att han gick före mig ner för trapporna. När han gått ner några steg, tog hanfast i mina armar, jag försökte dra mig undan och visa att jag inte ville på så sätt, men han drog mig bara mot sig, ner mig mot honom. Jag vågade inte skrika, jag vågade inte springa upp igen. Vad skulle mamma och pappa säga då, vad skulle jag säga då åt dem. Dom kanske skulle bli arg på mig. Jag hade inget val, jag hade ingen möjlighet, jag var så rädd så rädd!!!! Och han njöt av att plåga en livrädd flicka.

 Men då bestämde jag mig för att detta måste vara sista gången han få mig i fälla nu!!! Nej, han ska inte få fullborda något!!!!!! Och det vart sista gången. Mamma och pappa var många gånger arg på mig och förstod inte. Dom förstod inte vad som stod på!!! Han vaktade mig hela tiden, men detta gjorde så jag också började vakta alla hela tiden, var skulle de, var höll dom till, för att se till så jag aldrig blev ensam. Jag såg alltid till att gå efter min lillasyster i säng eftersom vi delade rum. Såg alltid till att kliva upp före henne eller samtidigt som henne. Alltså jag sov ingenting när han var hos oss, för att vakta om han var på väg. Skulle jag höra hgans smygande steg på natten, så skulle jag snabbt springa till mamma och pappas rum och säga att jag inte kan sova, och det hände några gånger innan han ansåg sig besegrad. Jag satte hela tiden upp planer för flyktvägar. Jag var jagad, jag var tvungen att hela tiden vara skärpt och vakta, varje sekund samtidigt som jag var livrädd och kände hans krävande och hotande ögon på mig.

Berättar du så blir du ensam, då har du ingen med dig. Du vet ju att alla hatar dig, så varför skulle dom orka mer med dig då om dom får veta detta skamliga om dig!!!

I helg så var jag på krogen o skulle slappa med min brorsa, och ta lite öl o så. Jag ha tagit abort på torsdag och det är en stor sorg. Nå i helg blödde jag som tusan. Men prompt skulle jag ha en kille i säng!!!!! Han drog sig undan först, men jag hängde på ända till han gav med sig. Jag hatar att jag gjorde så!!! Har sån ångest över det, känner mig så grym!!! Jag tvingade ju mig på honom, fast på ett fint sätt. Jag vet inte hur jag ska kunna förlåta mig själv. Tror jag ska skriva ett brev till honom och lämna till hotellet var han bor i. Be om ursäkt, för annars orkar jag inte med det.

Jag berätta för honom att jag blödde, men sa inget om att jag gjort abort. Så efter nattens bravader såg hotellrummet ut som ett slagfält, som ett slakteri. Hojja, ja hojja!!! Han var snäll och fin och inget fel på sexet, det var bra. Men fel sätt av mig!!!! Ha sex för att fly undan smärtan, det är inte bra. Det mildrar bara smärtan för stunden, och är lika skadligt som att skära sig själv med kniven. Och värre, för jag gör illa då andra människor.

Stackarn, han blev nog chockad på morgonen när jag berättade hur det låg till. När jag fick panik med vad jag ställt till med och började undra vad jag håller på med.

Jag skäms jag skäms jag skäms för att jag gör så här!! För jag vill inte göra så här!!! Nu känner jag att jag måste rensa upp efter mig, vad jag gjort. Och det ska jag göra, jag får inte förneka det och börja bära det inom mig. Nej, då blir det farligt!! Då kan det gå mycket illa för mig.

Nu sitter jag här och känner mig så besviken!!! Är det så det har gått till. Ja det är det verkligen. Många killar har haft glädje av det, jag har sett till deras behov och gett och gett. Men mina egna behov har jag struntat i , och det har dom också struntat i. Jag har våldtagit mig själv om och om igen. Ett ivrigt horande ja, det är det rätta ordet för det. Självdestruktiv är jag!!

De killar som ha gjort allt för att ge mig mina behov, gjort allt för att ta reda på de, dem puttar jag undan. Jag känner mig inte tillräcklig, varför? Jo för jag visar inte mitt egna genuina jag, och jag vet inte själv ens vem jag är.

Än en gång TACK min vän!!! Jag tror inte du vet  hur mycket det betyder för mig! Du har hjälpt mig så att jag kan hitta mig själv när du såg till att jag köpte dildon. Jag attackerade dig och höll dig på avstånd, de kändes för dig såg jag och det gjorde ont i mitt hjärta. Men du är så stark och hämtade dig så snabbt. När jag berättade att jag köpt den, så var du neutral. Men jag vågade inte berätta mer, utan drog mig undan. Jag sörjer så mycket att jag gjort så. Jag ser hur du försökt på alla möjliga sätt komma närmare, men jag ha inte vågat, jag ha bara hållt dig utanför. Jag SKÄMS så över mig, vet du hur jag vill berätta de för dig!!!! Jag skäms!!!! Ser du mig, ja och jag skäms!!!

Men nu har jag bestämt mig. Inget sex med killar, jag är inte mogen för det!

Jag ska bara tillfredställa mig själv, och hitta mig själv. Känna efter!! Hojja, jag är så rädd för att känna efter, varför? Jo ÅNGESTEN kan komma. Men ångesten är ju inte farlig, den är tung, men det är en sjukdom som snabbt går att bota med mycket små medel. Glöm inte de!! Låt ångesten komma, berätta för de nära och skäms inte. Men jag skäms i alla fall!!!! Vågar inte berätta för att jag skäms.

Men jag ska arbeta med det. För nu har jag betä'mt mig att jag ska hitta mig själv. Och hon som äter upp mig innifrån och motarbetar mig, ska inte få styra mig. Men hon stryr mig alldeles för mycket!!!!

Jag minns en gång då det hände. Jag stod i korridoren där uppe, ja på det ställe där det mesta hände. Ett väldigt strategiskt ställe, ett säkert ställe var E hade koll och ingen kunde komma på honom.

Ja där stod jag bredvid E, jag minns inte hur det blev så, hur vi hamnade dit just då. Men det hade säkert blivit så som det oftast gick till. Jag gick där på väg till mitt rum och E dök bara plötsligt upp, och jag förstod inte varifrån. Men E hade säkert vakta mig och sett hur jag och alla andra i huset rörde sig, E vakade över mina steg varje sekund. Jag kände alltid hans ögon på mig, krävande och hotande. Var sekund han var hos oss, och jag försökte vara som om allt var som det brukade.

Där stod vi nu, jag stel som en pinne, livrädd, för jag visste vad som skulle hända. E stod där med sitt äckliga leende. Han tog om mig runt min midja. Han kysste mig sugande på munnen. Hans ögon var så äckliga. Han smekte med sin andra hand under min tröja upp över böstet. Jag var ganska gammal då, där vid 12 år tro jag. Eftersom jag då försökte fantisera att det var en kille som jag var förtjust i som gjorde det. Men det fungerade ju inte, det var Es andetag, Es lukt, Es händer. Han stoppade ner sina händer under min kjol och mina strumpbyxor och smekte min rumpa, han tryckte min kropp mot hans. Jag blundade och försökte fortfarande tänka att det var den fina killen som gjorde så. Så jag satte min händer på Es rumpa, men det gick ju knappt, då armarna var så stela och händerna. Jag var spänd som en fiolsträng.

Jag skäms så mycket över att jag satte mina händer ovanpå hans rumpa. Fast jag vet att det var ett sätt för mig att försöka härda igenom den tiden. Jag tänkte att det skulle vara lättare om jag fantiserade att de var killen, men det vart inte de. Det skadade bara mer mig.

Jag minns än så tydligt hur förvirrad jag vart då jag märkta att jag knappt klarade sätta mina händer på hans rumpa. Men jag var nog inte närvarande i min kropp då.

Jag har äntligen förstått hur stora problem jag har när jag tillfredställer mig själv. Det går inte så bra..det ska gå fort, fort till jag får orgasm. Ha svårt att njuta, ha svårt att smeka min kropp, händer sällan att jag gör det. Och då jag smeker min kropp så är det oftast bara brösten.

Okej kropp, vad är min kropp, är det inte hela jag, ja. Men jag ser min nedre del gärna som något annat,min rosalisa och rumpa är en annan del. Det är där E har varit.

Ja brösten har han också varit på, men inte på samma sätt, de påverkade inte min kropp på samma sätt, eftersom E inte verkade förstå hur man smeker ett par kvinnobröst (just uppkomna bröst). E klappade bara på brösten, men det är ett övergrepp för mycket, jag gav honom aldrig lov att röra i min kropp.

Jag mår illa av att skriva det här, jag spyr. Men jag känner att jag måste skriva ner det, kan inte bara ha det i hjärnan. Måste få avstånd på det. Måste ta fram allt i ljuset, för att få bort skammen. För jag skäms så.

Jag var ett litet barn då. E startade det här när jag var i 6års åldern, och när jag var 13år så tog jag mod till mig och ringde BRIS som gav mig styrka till att se till så han inte fick någon möjlighet mer. Men jag har så mycket minnesluckor, så har förträngt det mesta.

Men med att tillfredställa mig själv har gått frammåt ser jag. Förut var det enda som fick mig att komma, var att fantisera om E:s händer och minnas hur han rört i mig. Usch! Det äcklar mig! Hans händer! Det gjorde mig illa. Det enda som fick mig att komma var att göra mig själv illa, jag förstår inte varför. Men jag förstår att det har varit en skada E gett mig, som jag har kommit över. Den skadan är borta, och det känns hoppfullt, men ser att det har tagit lång tid, så allt annat kommer väl att ta lång tid.

Nu har jag vågat köpa mig en dildo, men det kändes så skamfullt och fel. Men det är det bästa jag gjort, för med den kan jag hitta mig själv och hitta mina egna behov. Tack min vän för att du tjatat på ett så kryptiskt sätt på mig att jag ska köpa en sådan!!! Du vet inte hur mycket jag tycker om dig för att du vågade göra det. Du vet inte hur glad jag är för att du ens pratar med mig fortfarande även fast jag anfallit dig så hårt när jag inte velat att du ska se mitt jag pga skammen.

Du skulle bara veta hur speciell du är, för du är den enda jag vågat släppa in så nära mig. Jag tror att ingen förstår vad detta innebär för mig. Och nu har jag stött undan dig mer och mer, och nu är du där långt borta, du känns onåbar. Ännu längre kommer jag att stöta dig, ända till du faller av. Jag hatar det för jag tycker ju om dig för att du är den du är. Du är en bra vän, det har du visat. En vän som inte går av för hackor!!