Hur kan man känna så?

Hur kan man få?

Jag glömmer aldrig dig!

Tänker du nångång på mig?

När du finns i mina tankar,

så är hjärtat varmt o bankar.

Varför visade jag det för dig?

Varför erkände jag det för mig?

Det gör ont i mitt hjärta för att jag tror,

att i ditt hjärta någon annan bor!

Jag lämnar mig helt,

för allt känns så stelt.

Jag känner att jag längtar att få ge

den ömhet som du fått se.

Jag undrar vad du känner.

Jag undrar vad du tänker.

jag ber honom komma upp och titta på en kniv som min lillasyster fått av en bekant, jag e mkt ivrig. när vi kommer in  rummet så går jag fram dit var kniven ligger o ska visa den för honom, kniven ligger på en hylla som står just vid fönstret. När jag ska visa den så vet jag att han inte ska bry sig om den, han bryr sig bara om att få sina behov tillgodosedda.. Han kysser mig, håller mig om midjan, stoppar ena handen innanför tröjan, smeker magen o upp över brösten, han klappar på dem, sedan fortsätter han med handen ner över magen o stoppar handen innanför kjolen, strumpbyxorna o trosorna. d e lätt för honom o få handen innanför då linningen är sydd så de ska va lätt att få av o på kjolen. Han smeker min mutta och suger mina läppar hårt, hans tänder trycker mot mina läppar. Jag e livrädd att någon ska se oss från fönstret eller att någon ska komma in. När han smeker min mutta så ilar det från den in i min mage, min mutta reagerar. Jag blir kåt, jag är alltså med på detta. Hela min kropp reagerar, när han rör vid min mage o på brösten. Vill jag det här när kroppen reagerar?? Vill jag det här när jag tar honom ensam för att visa kniven även fast jag vet vad han kommer att göra, jag vet ju redan att han inte bryr sig om den...eller är det så som min kurator fråga mig, om jag kan tro att jag visa honom den kniven för honom för att visa honom att jag ha lust att använda den när han gör så mot mig????????????????? Jag vet att jag inte ville, men det känns som att det var så att jag ville när kroppen reagerade. Men de va ju han som lekte med mina lustkänslor så att jag skulle känna att jag var villig. Och då fick han bekräftat de han ljög för sig själv, att jag ville, annars bli jag väl inte våt i muttan om jag inte vill!!!! Men det konstiga var att jag tyckte ändå om det även fast jag hatade det. Det var som att jag längtade efter det även fast jag fasade för det. Var de så att jag tyckte om det? Var de så att jag längtade efter det?

Jag ha hört

ja de va en som sa

att kärlek är överreklamerat

men jag känner

att de inte stämmer

för då måste d va kört

de är något som vi måste ha

jag tror du känner de min kamrat

ja du känner

att de stämmer

för de är bevisat

av alla människor på jorden

att vi behöver varann

jag tror vi känner

att de faktiskt stämmer

ensamheten ha visat

då få vi de eländiga orden

jag är inte sann

Nu ha jag kunnat hålla mig ifrån att snacka sex m killar och ta bilder av mig, men jag är hela tiden livrädd att jag ska falla dit. Ibland känner jag att de är lika att jag inte alls snackar m killar och i andra stunder känner jag att de inte spelar någon roll de e väl lika o fortsätta i samma bana när jag inte kan något annat. Men jag kan ju annat, de ser jag ju, jag kan ju messa och prata i telefon om annat än om sex, så jag kan ju och det duger!!! Jag är en människa med en massa kunskaper, tankar, känslor mm mm!! Men jag diskvalifisierar mig själv hela tiden, därför att han ha fått mig att KÄNNA så, där ha jag en känsla, jag är alltså en MÄNNISKA!!! Just nu känner jag mig så leds på mig själv!!!

Jag ha börjat snacka m en kille på nätet som verkar mkt trevlig och vettig, det går så bra o prata m han, även fast jag är livrädd att han ska börja snacka snusk och det ha han märkt förstår jag. Han fråga mig om jag va rädd om det var det han skulle fråga mig, men jag kunde inte erkänna för honom d, nää sa jag. Ja nog e man då knäpp!! Nu när jag ha kontakt m honom är jag hela tiden livrädd att han bara är ute efter sex och att han låtsas, men ändå tro jag honom d han visar att han e intresserad av annat o se vem jag är. Vi ha tänkt o träffas i verkligheten, jag vill verkligen se han, se vem han är. Hur han ser ut och hurdan han är. Men samtidigt är jag livrädd, tänk om han döljer något hemskt där bakom och våldtar mig. Men jag få söka stöd av mina vänner och mina syskon, så ska jag nog klara av d, måste prata m dem.

Jag vet inte samtidigt som jag vill de här så är jag hela tiden rädd, livrädd!! Tänker ibland att jag kanske inte är beredd för det här. Jag vet inte, men jag vet att jag måste ha kontakt med killar för det vill jag, de e intressant och jag gillar dem. Men jag tror de är rädslan som får mig att dra mig tillbaka, mina erfarenheter gör så att jag är så rädd, därför behöver jag ha kontakt med dem på ett sånt sätt så att jag få andra erfarenheter. Sedan om jag få kontokt med fel sorts kille då ska jag avbryta, men de e inte så lätt när självkänslan är så låg och fel sorts killar spelar på dem. Men så fort jag känner att det inte känns bra, då ska jag avbryta. Så måste jag göra, för jag är värd att ha det bra.

Jag vet att de är tokigt

men livet är ju ändå solkigt

så va gö man..

ja man känner något som känns tryggt

kanske e de något man ha byggt

så att man kan..

känna tillhörighet

till någons ömhet

även fast den inte finns här

men man vet att den finns där..

ja någonstans där långt borta

men avstånd känns korta

när man få en liten gnutta bekräftat

av en känsla man fattat..

då väller ömhet ur ens hjärta

med en del smärta

som rinner ihop med den andras..

ja då vet man att man inte e ensam!!!

Jag kommer ihåg att jag letade nån, jag vet inte vem, kan de ha varit så att det var dej jag letade. Jag ha en känsla att det var dej jag letade, men varför??? Jag kikade in i sovrummet där ni sov, du var där. Du höll på att byta om dig och hade dörren på glänt, du hade bara kalsonger på dig. När jag såg dig kom den där känslan över mig, jag kan inte förklara känslan och kan som inte riktigt själv uppfatta vad det är jag känner. (Men jag tro de är fruktan, d känns i hela kroppen, de liksom far ut ända ut i fingrarna och tårna, de känns i hela kroppen. Jag känner hur hjärtat slår ute i fingertopparna, en klump i halsen och smärtan i magen. Benen blir gele och hela kroppen bli som förlamad, men ändå kan jag röra på mig, hjärnan blir blank men är ändå som på högvarv. Och hjärtat slår som en galning.) Jag klev då in i rummet innanför dörren, de var som att jag hade känslan att det var min plikt att komma då du tittade på mig, de var kravet. Du kom fram till mig med huvudet på sne och ditt leende som fick mig att dö. Du tog mig runt midjan och försökte kyssa mig. Men vad gjorde jag med munnen, var hade jag mina händer. Jag minns inte det, det måste ha varit en svår situation o veta vad jag skulle göra av med dem. Kanske därför jag helt förträngt var som var. Du flytade dina händer på min rumpa, lyfte upp mig lite från golvet och tryckte mig gnidande mot dig. Jag minns att jag hatade känslan i muttan då. Såklart reagerade min kropp på beröring, även beröring som jag egentligen inte ville ha

Kanske därifrån känslan av hat kommer när jag tillfredställer mig och låter kroppen reagera. Jag känner mig så ledsen, så otroligt ledsen. Min sorg är stor över de du rövade bort utav mig, och samtidigt känner jag ilska, besvikelse, hjälplöshet, uppgivenhet.

Jag vet inte varför jag känner att jag vill ta upp de här som att jag berättar åt dig morfar "svined"!! Kanske e de så att jag känner att jag vill berätta åt dig hur jag upplevde de, hur djupt du kränkte mig. Då e de som att jag berättar de å dig på något vis.