Direktlänk till inlägg 24 april 2010

??????????

Av uppikamp - 24 april 2010 13:37

Vem är jag? Hur är jag? Hur ska man vara? Var går gränserna? Varför kan jag inte göra något rätt? Varför blir allt så fel? Det känns avskyvärt det här livet just nu?


Min K du bär mig så bra! Du kan så bra med mig! När jag känner att jag tappar allt, då finns du där. Du ger mig kraft o energi! När något lr någon drar ner mig, så drar du upp mig igen.


Allt känns så tufft just nu!!!!

MIN URNA ÄR TOM JUST NU OCH JAG SKA FYLLA DEN MED POSITIV ENERGI!! De gör jag inte här framför datorn, därför ska jag någon annanstans.


 
 
Paulina

Paulina

10 maj 2010 10:37

Hej
Hittade din blogg på överlevare, jag har själv varit utsatt för övergrepp av mitt x plus män ha sålde mig till. Jag bloggar med om detta, mitthopp.blogspot.com
Idag skrev jag om försvarsmekanismer, du känner nog igen dig en del.

Sköt om dig värdefulla du, jag tittar in igen. Alltid "skönt" att känna att man inte är ensam och känna igen sig i andras tankar.Om du förstår mig rätt.
Kram Paulina

http://mitthopp.blogspot.com

 
Ingen bild

Johanna

18 juni 2010 20:51

Kära okända vän till min älskade Klara!
Måste börja dessa rader med ett sorgligt besked. Klara finns inte längre! Hon klev ut framför en buss i april och skadades så svårt att hon gick bort den 1 maj. Vi skulle ha gift oss på midsommarafton.
Först igår orkade jag börja gå igenom hennes saker och i hennes dator fanns din blogg bland Favoriter och när jag läste såg jag att hon skrivit flera kommentarer på din blogg och du på hennes. Därför ville jag berätta för dig att min lilla underbara, bräckliga flickvän inte längre finns ibland oss. Vet ej hur men jag måste leva vidare på nåt vis.
Har läst nästan allt på din blogg och gråtit floder. Men kämpa på för det FINNS en väg ut.
Själv måste jag försöka lära mig vara lycklig över de 10 månader Klara och jag fick istället för att sörja att hon är borta.
Förlåt om jag gör dig upprörd och ledsen men jag tyckte att du borde få veta.

Johanna

uppikamp

19 augusti 2010 21:23

Snälla fina Johanna!!Det här kommer som en chock. Det första jag får i tanken är "NEEEEJ de får inte vara sant!!" Men jag förstår ju att det måste vara så.Har inte varit in här på ett tag pga av att jag flyttat och påbörjat ett samboliv och därmed inte haft tid och ork. Är mkt tacksam att du skriver och meddelar mej hur de ligger till. Då vet jag och behöver inte fundera över hur det egentligen är. Din fina Klara gav mig mkt och jag ha lärt mig så mkt av henne, jag hoppas jag kunde ge henne tillbak de hon gav mig. Känner med dig Johanna, förstod att du var det viktigaste och bästa för henne av det hon skrev om dej. Sorgen måste vara oerhörd hård för dig! Tack än en gång kära du! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av uppikamp - 12 mars 2013 23:30

Först sån ilska,sedan så ledsen,sedan ångest, sedan är det helt tomt..kan de vara gubben som påminner om min morfar som gräver fram gamla minnen. Flickan i mig är mycket rädd för honom, men jag är en kvinna nu och agerar därefter, så det är ju ingen ...

Av uppikamp - 21 december 2012 15:35

Vi har flyttat in på övre våningen i vårt nya hus. Det händer hela tiden en massa positiva saker i mitt liv och jag har det jättebra. MEN, ja ett stort men. Jag är nere, ingen livslust. Jag koncentrera mig väldigt mycket på det negativa i livet. Har ...

Av uppikamp - 20 november 2012 11:05

Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro...

Av uppikamp - 22 juni 2011 12:10

Sitter framför datorn och hör på musik. Borde egentligen göra annat, har så mkt att göra. Nååå de blir som det blir. Jag mår bra nu för tiden, tar medicin varje dag och de behöver jag allra helst nu när jag e gravid. Graviditeten går så otroligt br...

Av uppikamp - 19 mars 2011 22:26

Väntar barn med min pojkvän och allt känns så roligt och spännande, ser framemot att få barnet. Men samtidigt så är min kropp och mitt psyke så misshandlat att jag känner att jag inte orkar längre. Att kämpa emot varje dag. Ignorera ångesten som sätt...

Ovido - Quiz & Flashcards