Sitter framför datorn och hör på musik. Borde egentligen göra annat, har så mkt att göra. Nååå de blir som det blir.

Jag mår bra nu för tiden, tar medicin varje dag och de behöver jag allra helst nu när jag e gravid. Graviditeten går så otroligt bra så jag kan inte nästan tro att det är sant. Har typ nästan inga besvär alls.

Men nu är det sista veckan jag jobbar, sedan ska jag ha semester och de skrämmer mig. Jag vet inte varför, det är som att jobbet gör mitt övriga liv meningsfullt. Men det är väl så att allt har ett sammanhang. Har jag jobbet som jag trivs med, som jag verkligen vill angagera mig i, så klarar jag ekonomiskt också med det liv jag vill ha.

Och just nu dessa senaste dagarna ha jag haft en ångest liggandes över mig som inte vill släppa taget om mig. Men det kan vara att jag är stressad som min pappa säger. De är som att jag har en konstig känsla över mig hela tiden, att ingenting händer, jag bara är på olika ställen, ringer en massa samtal men ingenting blir gjort. Men jag vet ju att jag kommit frammåt ialla fall.

Sedan vet jag inte det här med sex. Jag vill ha sex, jag har behov, men det blir ingenting, det är en sån sorg och jag känner mig så maktlös, när jag inte kan hjälpa min pojkvän. Annars har vi så lite sex, men då kunde jag leva på de mellan gångerna. Men nu när min mage har växt har vi inte haft sex på över två månader. Han säger att det känns konstigt nu när jag är gravid och det verkar så jobbigt för honom att prata om det, så jag vill inte heller vara för frågvis och pressa honom. Men det gör mig så ledsen och jag gråter mkt pga detta, jag vet inte. Jag försöker tillfredställa mig själv, men det gör mig bara mer frustrerad att jag inte får honom, det är som att det är bara han som duger. Kanske är de så att jag behöver få bekräftelse att jag duger även nu när jag förändrats. Är så rädd hur detta ska fortsätta när barnet kommer. Vill inte att allt detta ska ta slut, vill kämpa för att hålla glöden uppe, vill inte att vi ska glida ifrån varann. Men det behöver ju inte leda till det. Men känner mig så liten och maktlös. 

 

Johanna

26 juni 2011 07:25

Snälla, försök vara glad för bebisen du väntar! Min Klara hade velat det, det vet jag.
Jag har inte orkat läsa här så mycket, sorgen efter Klara har varit så svår. Men OM jag kan rädda EN enda själ från det helvete Klara hade i livet så finns det åtminstone EN liten mening med att jag har vandrat (och ännu vandrar) här på jorden. Käraste underbara du, försk att stå ut! Försök att vara lyklig över detta nya liv du ska sätta till världen. Barn är det underbaraste vi har!
Puss från "sexungens" flickvän!

uppikamp

18 juli 2011 21:02

Tack för att du orkar höra av dig, tänker på dig.Saknar verkligen Klara, var som någonjaghade här i sybervärlden! Jag är mycket glad över bebisen vi väntar, men självklart finns det andra även där. Men jag vet att barnet kommer att få det bra, får världens bästa pappa och jag ska göra allt i min makt för att den ska bli en lycklig människa. Men självklart är jag orolig också om jag kommer att göra illa den. Men det är bara vanligt och ett tecken på att jag älskar barnet och vill den väl.
Vill bara säga dig att det är av en stor betydelse du vandrar här i livet, för Klara betydde du enormt. Och säkert för många fler människor här i livet. För mig betyder du mkt, annars skulle jag inte ha dig i minnet och undra hur du har det.
Kram

 

Johanna

2 november 2011 15:58

Klaras Johanna igen... Undrar bara hur det har gått för dej. Har bebben kommit? :-)

 

Johanna

14 augusti 2012 23:08

Har du helt lagt ner? Är så nyfis på hur det gick med bebisen och allt annat. Själv har jag (TROOOR jag) kommit över Klara nu och hittat en ny flickvän som jag älskar.
Jag vill flytta ihop men hon tvekar. Skulle bli glad över nytt blogginläg från dej där du berättar om barnet och hur allt har gått.

uppikamp

20 november 2012 11:01

Hej Johanna! Vadroligt att du hör avdig!! Jag ha inte lagt ner,men jag ha så mkt i mittliv nu såå..Det gå bra med bebisen, han må bra och vi bygger hus. Vad roligt att höra, ja man ska ju leva vidare och man ska välja själv och göra det på sitt sätt, bara de är bra för en själv, då bli de bra för alla andra också! kram på dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Först sån ilska,sedan så ledsen,sedan ångest, sedan är det helt tomt..kan de vara gubben som påminner om min morfar som gräver fram gamla minnen. Flickan i mig är mycket rädd för honom, men jag är en kvinna nu och agerar därefter, så det är ju ingen ...

Vi har flyttat in på övre våningen i vårt nya hus. Det händer hela tiden en massa positiva saker i mitt liv och jag har det jättebra. MEN, ja ett stort men. Jag är nere, ingen livslust. Jag koncentrera mig väldigt mycket på det negativa i livet. Har ...

Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro...

Väntar barn med min pojkvän och allt känns så roligt och spännande, ser framemot att få barnet. Men samtidigt så är min kropp och mitt psyke så misshandlat att jag känner att jag inte orkar längre. Att kämpa emot varje dag. Ignorera ångesten som sätt...

Sitter och lyssnar på Caroline af ugglas "vill inte spela glad". Har inte gillat henne och hennes låtar, men jag har förstått nu att hon tar upp sådant som jag skäms över hos mig själv. Så nu lyssnar jag för fullt och gillar det mer och mer.   ...