Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro på. Är det så att jag också mår dåligt av det andra som varit i mitt liv. Ja så är det!!Men det känns så konstigt, dumt, fel och tokigt att säga det!!!! För att mamma och pappa som alltid stöttat, funnits där, velat mitt bästa. De dom tror så stenhårt på, de gör att jag mår dåligt nu och då. De dom valt att tro på, de kan och vill jag inte tro på. De ha jag valt bort. Dom accepterar mig för det, men ändå så tror och tycker dom att jag gjort fel val. Även fast dom inte säger det rakt ut, så har jag ju hört dom många många gånger säga det tidigare i mitt liv, inte om mig, men om andra, och samma gäller ju mig nu. Jag följer hordomsdjävulen, lever som en hora och förblir de så länge som jag inte omvänder mig och ber om nåd av jesus kristus. Hur bra jag än lever och gör så räcker det inte, för det är egenrättfärdighet, jag måste bli liten igen och ta emot kristi rättfärdighet, det är de enda som gäller för dom. Det känns hårt, hårt, hårt att inte få. mötas och komma överens om det någonstans hos min far och mor som betyder såååååååå mycket för mig!!! Dom accepterar mig för att jag är människa men inte för den jag är, dom ser på mig på ett helt annat sätt än vad jag ser mig. Det känns konstigt, och det värsta är att jag känner att det inte är någon idé att berätta det jag känner, tror och tycker. För då kommer dom med sitt inprogrammerade tänk, som jag håller på att radera ut från mig. Som i deras värld är att bli förhärdad, men blir inte påverkad av guds röst.

Men herregud!! Jag ha börjat förstå nu att det dom talar om, guds och djävulens röst, det är ju ens egna tankar och känslor. Dom kan vi ju själva styra och välja vilket som är bäst, det är inte att välja djävul eller gud, utan väldigt individuellt vad som är bäst! De känns så dumt att säga emot det min älskade pappa har lärt mig med omsorg och tålamod. Jag minns hur han kärlksfullt nattade mig, höll sin trygga hand på pannan och förklarade många kvällar vad bönen fader vår betydde. De var som en gonattsaga han berättade för mig. Min pappa som visste och kunde allt, han var och är min hjälte! Men allt blir så fel när han vill väl för att han tror som han tror.

Det är han som har funnits där och hjälpt mig när de svåraste perioderna har varit. Det är han som är stark! Han är min pappa och jag är stolt över honom, men ändå önskar jag att hans tro hade varit annorlunda. En önskan som är det mest förbjudna, för hade han inte haft den så hade inte någon i min familj haft chansen att komma till himlen. J herregud, jag ha valt helvetet! Helt självmant har jag börjat att lyssna på djävulen, jag låter honom förhärda mig. Det kommer jag att ångra i helvete då jag inte kan undfly verkligheten. Men om man inte kan se denna verklighet, varför får man inte ifrågasätta den, tvivla på den!!?? Okej är det bra för dig att tro så, dåså vad bra!!! Men om det inte är bra för mig, varför kan du inte vara glad för att jag hittar en väg som känns bra!!! Varför måste du vara så d-a destruktiv och tro att du inte lyckats hålla mig på rätt väg och nu har din uppgift blivit misslyckad och därmed givk min själ förlorad, ditt eget barns själ!! Det känns grymt att du bara fortsätter och fortsätter att vara i en så destuktiv tro! För du är världens bästa pappa! Du är så snäll, omtänksam och god, men absolut inte perfekt!! Hör du, jag tror att du är en god människa!!! Om man gör något bra, varför kan man inte tillägna sig det, varför ska det vara synd! Hur i hela friden kan gud och jesus styra dina tankar och handlingar???? ! Det blir ju som att man inte är någonting. Gör man något bra så är det fel att tillägna sig det, för det skall tillägnas gud och jesus, gör man något fel ja då bero de ju såklart pga av att människan i grund och botten är ond och däräv har alla dessa hemska tankar, känslor och handlingar. Tur att jesus finns och räddar oss. Men hörrö, varifrån kommer dom bra tankarna och känslorna ifrån?? DU vet när allt känns bra, är det gud som ger dom åt oss eller vad?

Ja du pappa, när jag skriver här så de tankar jag får upp är, hooja vad tragiskt. Det är synd att välja att försöka hålla sig till bra tankar, göra sånt som man mår bra av till viss del. Men varför just så, det blir ju så extremt, i alla fall för mig. Jag hör redan dina ord i mitt huvud när jag tänker så här. " Guds tankar är så mycket högre än människans tankar, så människan inte kan förstå dom" "Kristi gåvosmått" Varför har gud gett olika storlek på gåvomåtten åt alla människor då alla är lika mycket värda och han inte gör någon skillnad på människan??? Har vi inte olika begåvningar för att vi är individuella och unika och för att vi har haft olika liv och erfarenheter. Jag tycker jag tänker logiskt, men du tycker att djävulen vridit mina ögon felvänt.

Jajja!!!!!!!!!!!!! De är bara så att jag får placera dig där du är, och hitta en plats åt mig där jag mår bra. Jag får acceptera att du dömmer ut mig och ser mig som en hora. Men jag måste börja lita på mig själv, de jag tror på, mina tankar och känslor. Jag måste börja våga ifrågasätta de du pratar om och kolla upp om de är sant. Det betyder inte att jag inte litar på dig, utan det betyder att även du kan ha fel i något, för du är en människa och de du säger är inte en förmedling från gud. Du är inte guds redskap utan du är en männsika som jag med egna tankar, känslor och egenskaper.

Där har jag det!!! Jag har ju alltid sett dig även som guds redskap, även dom andra predikanterna. Inte konstigt att de blir dubbelt. Ni är männsikor, men samtidigt skall gud använda er som ett redskap och tala genom er, som om att ni är en megafon med en inkopplad dator varifrån gud styr er. Herregud!