Vi har flyttat in på övre våningen i vårt nya hus. Det händer hela tiden en massa positiva saker i mitt liv och jag har det jättebra. MEN, ja ett stort men. Jag är nere, ingen livslust. Jag koncentrera mig väldigt mycket på det negativa i livet. Har ingen matlust, bara sug efter sötsaker. Jag hade tänkt jag skulle börja motionera nu efter att vi flyttat in. Men motiverar inte ens mig själv till det, utan tvärtom, ger mig själv skuld då jag inte gör något isåfall på huset, och då drar jag mig för att börja med promenader. Sätter mig framför datorn och går in i sybervärlden och ser på dokumentärer för att fly min egen verklighet in i andras verklighet.

Men nu har jag bestämt mig att ta mig ur det här!! Det är ingen annan än jag själv som kan göra något åt detta!!

Jag har gått ner 14 kilo sedan jag fick min lilla son och allt gick så bra, till för två månader sedan, då släppte jag allt.

Jag tröstäter, är ledsen ävenfast jagkänner att jag inte har något att vara ledsen över.

det här skall jag göra nu.

Ta tag i problemen och lösa dem, inte bara i tanke utan också i handling!

Börja ta promenader minst 2ggr i veckan.

Ta min medicin varje dag.

Äta regelbundet

 

Johanna

4 januari 2013 17:54

Vad glad jag blir över att se att du lever o mår... tja, någorlunda iaf. Mitt hjärta blöder över det du berättar om dina föräldrar. Religion, anser jag, är nåt som makten använder för att hålla folket nere. Jag tror inte på nån sträng, straffande, fördömande Gud. Om han alls finns så tror jag att ALLA kommer till himlen. Ett litet slag för att sen återfödas för en ny jordevandring. Läs böcker av det amerikanska mediet Sylvia Brown - DET är min religion.
En kompis säger att himlen kryllar av bögar och flator för alla homosexuella är snälla människor. (Skratt!)
Vi är varken sämre eller bättre än nån annan! Hur som helst så önskar jag dig all lycka med din nya familj. Säg till dina föräldrar att du förlåter dem för att de fördömer ditt sätt att leva. Säg; Jag älskar er ändå!
Själv är jag singel igen. Lever ensam med min lilla fyrbenta sambo Svinto (Klaras och min katt). Men vi har flyttat till en annan lägenhet, den gamla påminde för mycket om Klara. Jag pratar med henne vid hennes grav nästan varje vecka. Nästa gång ska jag berätta att du är tillbaka med bloggen. Då blir hon glad i sin himmel.
Kram/Johanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Först sån ilska,sedan så ledsen,sedan ångest, sedan är det helt tomt..kan de vara gubben som påminner om min morfar som gräver fram gamla minnen. Flickan i mig är mycket rädd för honom, men jag är en kvinna nu och agerar därefter, så det är ju ingen ...

Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro...

Sitter framför datorn och hör på musik. Borde egentligen göra annat, har så mkt att göra. Nååå de blir som det blir. Jag mår bra nu för tiden, tar medicin varje dag och de behöver jag allra helst nu när jag e gravid. Graviditeten går så otroligt br...

Väntar barn med min pojkvän och allt känns så roligt och spännande, ser framemot att få barnet. Men samtidigt så är min kropp och mitt psyke så misshandlat att jag känner att jag inte orkar längre. Att kämpa emot varje dag. Ignorera ångesten som sätt...

Sitter och lyssnar på Caroline af ugglas "vill inte spela glad". Har inte gillat henne och hennes låtar, men jag har förstått nu att hon tar upp sådant som jag skäms över hos mig själv. Så nu lyssnar jag för fullt och gillar det mer och mer.   ...