Jag har äntligen förstått hur stora problem jag har när jag tillfredställer mig själv. Det går inte så bra..det ska gå fort, fort till jag får orgasm. Ha svårt att njuta, ha svårt att smeka min kropp, händer sällan att jag gör det. Och då jag smeker min kropp så är det oftast bara brösten.

Okej kropp, vad är min kropp, är det inte hela jag, ja. Men jag ser min nedre del gärna som något annat,min rosalisa och rumpa är en annan del. Det är där E har varit.

Ja brösten har han också varit på, men inte på samma sätt, de påverkade inte min kropp på samma sätt, eftersom E inte verkade förstå hur man smeker ett par kvinnobröst (just uppkomna bröst). E klappade bara på brösten, men det är ett övergrepp för mycket, jag gav honom aldrig lov att röra i min kropp.

Jag mår illa av att skriva det här, jag spyr. Men jag känner att jag måste skriva ner det, kan inte bara ha det i hjärnan. Måste få avstånd på det. Måste ta fram allt i ljuset, för att få bort skammen. För jag skäms så.

Jag var ett litet barn då. E startade det här när jag var i 6års åldern, och när jag var 13år så tog jag mod till mig och ringde BRIS som gav mig styrka till att se till så han inte fick någon möjlighet mer. Men jag har så mycket minnesluckor, så har förträngt det mesta.

Men med att tillfredställa mig själv har gått frammåt ser jag. Förut var det enda som fick mig att komma, var att fantisera om E:s händer och minnas hur han rört i mig. Usch! Det äcklar mig! Hans händer! Det gjorde mig illa. Det enda som fick mig att komma var att göra mig själv illa, jag förstår inte varför. Men jag förstår att det har varit en skada E gett mig, som jag har kommit över. Den skadan är borta, och det känns hoppfullt, men ser att det har tagit lång tid, så allt annat kommer väl att ta lång tid.

Nu har jag vågat köpa mig en dildo, men det kändes så skamfullt och fel. Men det är det bästa jag gjort, för med den kan jag hitta mig själv och hitta mina egna behov. Tack min vän för att du tjatat på ett så kryptiskt sätt på mig att jag ska köpa en sådan!!! Du vet inte hur mycket jag tycker om dig för att du vågade göra det. Du vet inte hur glad jag är för att du ens pratar med mig fortfarande även fast jag anfallit dig så hårt när jag inte velat att du ska se mitt jag pga skammen.

Du skulle bara veta hur speciell du är, för du är den enda jag vågat släppa in så nära mig. Jag tror att ingen förstår vad detta innebär för mig. Och nu har jag stött undan dig mer och mer, och nu är du där långt borta, du känns onåbar. Ännu längre kommer jag att stöta dig, ända till du faller av. Jag hatar det för jag tycker ju om dig för att du är den du är. Du är en bra vän, det har du visat. En vän som inte går av för hackor!!