Jag hatar det här, jag vill inte minnas, jag vill inte att det är sant!!! Mitt liv har blivit så outhärdlig på grund av det här!!!! Jag känner mig så ensam och övergiven med allt detta, ingen annan var där, bara jag och han. Han mena att det var jag, och nu är han död, jag kan inte tala med honom, bara med hans gravsten med stöd av min kurator!!!!

....E tryckte mig mot madrasshögen, han sög mina läppar och tryckte sitt nakna underliv mot mitt underliv. Jag ha inga strumpbyxor under kjolen, alltså kan det vara sommar. Hela hans kroppstyngd mot mig, han andas så otäckt, han håller kjolen upp o trosorna åt sidan..detta minns jag, men inte mer..det är frustrerande att inte minnas mer, men ändå vill jag inte minnas det jag minns!!! Jag vill inte att det ska hänt!!! Men det har ju hänt, så jag är så illa tvungen att acceptera allt, lite i taget!! Det som har varit ha varit, det måste man acceptera att det är så, för det går inte att förändra. Men hur jag har det nu pga av det här ska jag inte acceptera. Nej! Utan jag ska jobba med det så min tillvaro i min kropp blir drägligare.

Tack du som kommenterar mina inlägg, du ger mig kraft o mod!!! Jag beundrar dig verkligen för hur modig du är!!!

 

Klara

2 augusti 2009 08:09

Käraste syster!

Tar åt mej av dina ord i slutet. Antar att det är mej du menar. Jag kommenterar därför att det ofta är som o läsa mina egna ord. Om MITT liv o mina upplevelser.
Och det värsta är ju att jag vet att man MÅSTE minnas för att nån gång bli fri. Man MÅSTE bli 6, 7, 8, 9 eller hur många år man nu var igen och återuppleva smärtan, skräcken och paniken en gång till för att kunna lägga det bakom sig o bli hel igen.
Hos mej kommer nya minnen hela tiden och först när dom dyker upp tror jag att jag själv har hittat på dom. Men dom klarnar mer o mer o till slut inser jag att dom faktiskt är verkliga. Mina allra värsta minnen klarar jag inte ens att skriva om här, ingen skulle tro mej ändå. Bara terapeuten tror mej. Och min nyfunna kärlekk förstås!
Och du.. jag beundrar dej oxå för DITT mod!

http://sexungen.bloggagratis.se

 

Klara

13 oktober 2009 01:08

Kära syster!

Vart tog du vägen? Blir så orolig för dej när du inte skriver nåt nytt. Kanske har du bara tröttnat på bloggandet men jag är orolig ändå. Om du läser detta kan du väl skriva bara en liten rad som kommentar på min blogg så jag vet att allt är ok med dej.

Kram

Klara

http://sexungen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Först sån ilska,sedan så ledsen,sedan ångest, sedan är det helt tomt..kan de vara gubben som påminner om min morfar som gräver fram gamla minnen. Flickan i mig är mycket rädd för honom, men jag är en kvinna nu och agerar därefter, så det är ju ingen ...

Vi har flyttat in på övre våningen i vårt nya hus. Det händer hela tiden en massa positiva saker i mitt liv och jag har det jättebra. MEN, ja ett stort men. Jag är nere, ingen livslust. Jag koncentrera mig väldigt mycket på det negativa i livet. Har ...

Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro...

Sitter framför datorn och hör på musik. Borde egentligen göra annat, har så mkt att göra. Nååå de blir som det blir. Jag mår bra nu för tiden, tar medicin varje dag och de behöver jag allra helst nu när jag e gravid. Graviditeten går så otroligt br...

Väntar barn med min pojkvän och allt känns så roligt och spännande, ser framemot att få barnet. Men samtidigt så är min kropp och mitt psyke så misshandlat att jag känner att jag inte orkar längre. Att kämpa emot varje dag. Ignorera ångesten som sätt...