Direktlänk till inlägg 19 maj 2009

Skador

Av uppikamp - 19 maj 2009 18:49

Jag har äntligen förstått hur stora problem jag har när jag tillfredställer mig själv. Det går inte så bra..det ska gå fort, fort till jag får orgasm. Ha svårt att njuta, ha svårt att smeka min kropp, händer sällan att jag gör det. Och då jag smeker min kropp så är det oftast bara brösten.

Okej kropp, vad är min kropp, är det inte hela jag, ja. Men jag ser min nedre del gärna som något annat,min rosalisa och rumpa är en annan del. Det är där E har varit.

Ja brösten har han också varit på, men inte på samma sätt, de påverkade inte min kropp på samma sätt, eftersom E inte verkade förstå hur man smeker ett par kvinnobröst (just uppkomna bröst). E klappade bara på brösten, men det är ett övergrepp för mycket, jag gav honom aldrig lov att röra i min kropp.

Jag mår illa av att skriva det här, jag spyr. Men jag känner att jag måste skriva ner det, kan inte bara ha det i hjärnan. Måste få avstånd på det. Måste ta fram allt i ljuset, för att få bort skammen. För jag skäms så.

Jag var ett litet barn då. E startade det här när jag var i 6års åldern, och när jag var 13år så tog jag mod till mig och ringde BRIS som gav mig styrka till att se till så han inte fick någon möjlighet mer. Men jag har så mycket minnesluckor, så har förträngt det mesta.

Men med att tillfredställa mig själv har gått frammåt ser jag. Förut var det enda som fick mig att komma, var att fantisera om E:s händer och minnas hur han rört i mig. Usch! Det äcklar mig! Hans händer! Det gjorde mig illa. Det enda som fick mig att komma var att göra mig själv illa, jag förstår inte varför. Men jag förstår att det har varit en skada E gett mig, som jag har kommit över. Den skadan är borta, och det känns hoppfullt, men ser att det har tagit lång tid, så allt annat kommer väl att ta lång tid.

Nu har jag vågat köpa mig en dildo, men det kändes så skamfullt och fel. Men det är det bästa jag gjort, för med den kan jag hitta mig själv och hitta mina egna behov. Tack min vän för att du tjatat på ett så kryptiskt sätt på mig att jag ska köpa en sådan!!! Du vet inte hur mycket jag tycker om dig för att du vågade göra det. Du vet inte hur glad jag är för att du ens pratar med mig fortfarande även fast jag anfallit dig så hårt när jag inte velat att du ska se mitt jag pga skammen.

Du skulle bara veta hur speciell du är, för du är den enda jag vågat släppa in så nära mig. Jag tror att ingen förstår vad detta innebär för mig. Och nu har jag stött undan dig mer och mer, och nu är du där långt borta, du känns onåbar. Ännu längre kommer jag att stöta dig, ända till du faller av. Jag hatar det för jag tycker ju om dig för att du är den du är. Du är en bra vän, det har du visat. En vän som inte går av för hackor!!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av uppikamp - 12 mars 2013 23:30

Först sån ilska,sedan så ledsen,sedan ångest, sedan är det helt tomt..kan de vara gubben som påminner om min morfar som gräver fram gamla minnen. Flickan i mig är mycket rädd för honom, men jag är en kvinna nu och agerar därefter, så det är ju ingen ...

Av uppikamp - 21 december 2012 15:35

Vi har flyttat in på övre våningen i vårt nya hus. Det händer hela tiden en massa positiva saker i mitt liv och jag har det jättebra. MEN, ja ett stort men. Jag är nere, ingen livslust. Jag koncentrera mig väldigt mycket på det negativa i livet. Har ...

Av uppikamp - 20 november 2012 11:05

Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro...

Av uppikamp - 22 juni 2011 12:10

Sitter framför datorn och hör på musik. Borde egentligen göra annat, har så mkt att göra. Nååå de blir som det blir. Jag mår bra nu för tiden, tar medicin varje dag och de behöver jag allra helst nu när jag e gravid. Graviditeten går så otroligt br...

Av uppikamp - 19 mars 2011 22:26

Väntar barn med min pojkvän och allt känns så roligt och spännande, ser framemot att få barnet. Men samtidigt så är min kropp och mitt psyke så misshandlat att jag känner att jag inte orkar längre. Att kämpa emot varje dag. Ignorera ångesten som sätt...

Ovido - Quiz & Flashcards