Just nu känns det så hopplöst kontakten jag ha med killarna. Men jag tror att det är de att jag har slutat att spela, nu försöker jag verkligen lyssna på mig själv när jag har sex, vill jag något så tar jag initiativ fast jag känner mig rädd. När jag tar initiativ känns det fel, men då försöker jag prata med min känsla, alltså i huvudet för mig själv. Min pappa har lärt mig att jag ska  erkänna känslan jag har för att kunna jobba bort den. Jag säger åt känslan; "jag ville inte ha sex när jag var liten och då var det fel att göra emot dig själv, men nu är jag vuxen och vill ha sex med den här killen så nu gör jag helt rätt i att visa vad jag vill". Jag vet inte om det är fel sätt att jobba med det, men jag försöker och provar mig fram. Får tala mer med min kurator om själva sexet jag har med killarna.

Men det som känns så hopplöst är att jag inte kan tala normalt med killar utan att ha antingen en känsla att jag när som helst måste hoppa på honom, eller när som helst springa därifrån. Känner mig alltid rädd om en kille visar intresse av att prata med mig, det är frustrerande, hade ju velat känna mig smickrad!!! Känner  mig smickrad, men vågar inte släppa fram den känslan eftersom rädlan för övergrepp tar över. Jag hatar den rädslan!!!! Jag är så leds att vara så frånvarande som jag är när jag ha kontakt med någon kille, frånvarande är jag pga rädlan för att killen ska gå över gränsen, kanske helt plötsligt göra något mot min vilja. Ja erfarenheten av min styvmorfar finns hela tiden där bakom, världens finaste kan bli världens grymmaste i en handvändning!!!!

Här en helg var jag till en KK jag har, vi träffas inte ofta, men det känns som vi ha nåt gemensamt, det känns så kravlöst, det känns så avslappnat även fast det känns så hojja, så känns den kontakt vi har så skönt. Men ialla fall jag var till honom på dagen och vi hade ett väldigt fint samlag, det kändes PERFEKT! Sedan var jag ut med en kompis och vem var inte där, jo min KK. Det var ju kul, men jag låtsades inte se han även fast jag såg att han tittade på mig. Men kände att jag inte orkar prata med honom, kändes som då bli allt förstört då jag ändå inte klarar av att va normal i ett sådant tillfälle, är alldeles för rädd och ha en massa ångest. Min kompis knuffa mig o sa "där e han ju"..men jag bara fräste åt henne att "du kan vara tyst". Känns som skämmigt så här i efterhand, men han verkar ju inte bry sig. Men ändå skämmigt, nå men försöker o tänka att de inte gö något, jag måste göra som jag känner just för tillfället, jag mådde inte bra då o avvisade alla killar som snacka med mig. Då hade de absolut inte varit bra att snacka med honom.

Jag kämpar o kämpar med att tillfrdställa mig själv, det går ändå faktiskt bra..fast jag många många gånger känner mig så leds på attdet är bara sjukliga grjer som kan få mig i orgasm...men jag vet och jag tror att det kommer att bli bra, bara jag fortsätter så här som jag fortsätter. En dag hittar jag mig själv och vågar släppa fram orgasmen där mina egna behov står i centrum. Jag är ibland lite osäker om det är dåligt för mig att ha sex med mina vänner, men det känns bra. Där kan jag låta orgasmen komma på mina egna vilkor, men inte fullt ut. Men ibland ha jag vågat, men det är sällan, och det är det som är det bästa i mitt liv, där något händer. Skulle inte vilja vara utan ett sexliv. Men sådant här måste man väl alltid jobba med igenom hela livet. Fast det blir lite mer eftersom man är skadad o måste få bort dom här skadorna. Och sedan alla minnen som finns i sinnena.

Vet inte varför det känns så bra just nu, alltid när jag känner så här, så är jag orolig att jag har drabbads av någon psykisk sjukdom..det är ju så sjukt som det kan bli!!!

Men jag har börjat fundera om det är så, att när det känns så här bra, om det är då när jag inte gjort illa mig själv på länge. Men vet inte, måste man alltid ha en förklaring på allt? Det är ju sjukt att jag blir orolig när jag mår bra. Bara slappna av och njut av nuet, varför ha jag svårt för det, det är som att jag måste se frammåt hela tiden, frammåt frammåt!!

Nå nu ska jag iväg på jobbet igen, bara varit hem o käkat på rasten, här e det snabba ryck som gäller. MEn det är så skööönt o komma hem på rasten!!!!

Härligt soligt väder ute också idag, man bli så GLAD!! Åsså läser man positiva saker om sin medsyster, då blir man ännu GLADARE!!! Det är nog säkert härligt att vara kär, det har jag aldrig varit!! Men kännt något speciellt för någon kille de har jag, men inte kär. Men jag tror jag kommer någon gång dit åxå, jag är inte beredd för något sådant ännu. Än så länge har jag dem bara för nöjes skull;) dom får inte lära känna mig, jag håller alla på betryggande avstånd. Men jag vet, en dag vågar jag, en dag när jag känner att det här är rätt. Och kommer inte den dagen, så kommer den inte. Det viktigaste här i livet är att man är lycklig och har de roligt!!!

Sjuk låt, men sanna mina ord att detta är sant! Ibland blundar vi för verkligheten, men de gör vi bara för att överleva, eller är det så? Kanske inte alltid. Men vi lever här på gott och ont!!

Stackars den som liten är
när stora bara ställer till besvär
somliga får, somliga tar
somliga ger och dom får inget kvar

Stackars den som utnyttjad blir
av far som har hjärnan i sitt underliv
dagarna kommer, dagarna går
och far kräver mer och mer för varje år
han knäpper sina byxor och ler

FÖR GUD, DU HAR VÄL BARNEN KÄR
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA, SER DU DEN SOM LITEN ÄR?

Hennes far var en man i sina bästa år
med fru och dotter på elva år
med frun ur huset söker han tröst
hos sin lilla dotter som knappt fått bröst

Hon har fått lära sig att hedra sin far
med gråten i halsen och med rumpan bar
han tvingar sin dotter till förnedrande sex
kan inte kontrollera sitt dotterkomplex
hon knäpper sina händer och ber

FÖR GUD, DU HAR VÄL BARNEN KÄR
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA, SER DU DEN SOM LITEN ÄR?

Han får aldrig nog av sitt sjuka begär till sitt barn
hon får aldrig mod att berätta för nån om sin far
hon får aldrig sin oskuld tillbaks
vi knäpper på vår TV och ser

FÖR GUD, DU HAR VÄL BARNEN KÄR
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA, SER DU DEN SOM LITEN ÄR?

JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR

JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR

JA SER DU DEN SOM LITEN ÄR

http://www.youtube.com/watch?v=uJo9lhpZtRE

Nu vågar jag skriva för nu ska jag inte vara ensam hemma.

Ett minne.

Vi stod på det vanliga stället, korridoren där uppe, minns inte som vanligt hur vi hamnade dit. Men som sagt nu var vi där i den mörka korridoren igen, du med ditt äckliga leende, hela äckliga du!! Du höll om mig om midjan, famla dina händer under tröjan och smeker min mage. Du suger mina läppar, sedan smeker du med dina äckliga händer under kjolen, innanför trosorna. Du upptäcker att jag fått mensen, dina ögon förvandlas till skrämmande lysande ögon. Då hastigt, utan att jag är beredd trycker du hastigt upp ett av dina äckliga fingrar i min slida, de gör ont, inte lite ont. Jag kan inte minnas vad som händer sedan, men ditt finger är inte kvar i min slida, så något måste du ha gjort efter det, men jag vet inte vad. Det är skrämmande att jag inte minns, det känns som "vad ha du gjort mig???" Vad har hänt mig, vad ha du gjort med mig. Det är frustrerande och otäckt att man kan förtränga så, och detta känns så viktigt att minnas. Det är så obehagliga saker som ha hänt mig, som jag vill kunna prata med min kurator om. Men så minns jag inte mer, känns som det hände något annat där. Nå minns jag inte så minns jag inte, kanske det kommer fram senare, men det tror jag inte.

Jag har en gnagande oro inom kroppen, vet inte varför. Ikväll va jag hos mamma o pappa o hälsa på, och då märkte jag hur hjärtat börja slå hårt, ÅNGEST!!! Jag blir så ledsen, av min pappa, min älskade pappa som alltid stöttar mig. Men jag vet vad det är, och jag blir så irriterad att det ska behöva vara så här. Det är det, att pappa är så ledsen över att jag lämnat tron han är i. Men jag får stå ut med det, fast det är så jobbigt och se han ledsen, jag vill ju att han ska vara glad av att se mig, men ack inte idag. Men jag måste ändå leva som jag vill, och inte som han tror är bäst bara för att han är ledsen och tror att det går illa för mig. Hur skyddad var jag i den lilla församlingen, inte alls. Det hjälper inte, hur mycket regler man än har. Dessa människor som vill ont dom utnyttjar allt, dom vet hur dom ska manipulera människor. Till och med min skarpsynte pappa. Men som sagt, han anade ugglor i mossen, som han har sagt och som han lider utav, att han kunnat vara så blåögd och inte vilja tro att det kan vara så, det gör för ont när det kommer så nära på.

Visst känner jag besvikelse över att dom inte reagerade tidigare, men jag förstår ändå dom, och jag förlåter fast jag känner mig arg på samma gång. Men det är ändå inte så att dom bär skulden, för det är morfar som bär på all skuld, för det är han som gjort allt. Ändå tar alla andra på sig skulden, att dom inte sett, att dom inte insett, att dom förnekat det dom sett. Tänk att det ska vara så!!!!!

Jag är så ledsen att det ska behöva vara så här. Åsså mår jag illa av att se min lägenhet, jag tycker det ser bedrövligt här. Nej jag måste ta o städa lite, fast det går nog fort, för det brukar aldrig vara så mycket att röja som jag tycker att det är, känns som mer än vad det är.

http://www.youtube.com/watch?v=QKl6AD6r8wI

Måste bara lyssna på den här nu, om o om igen!!! Jag lega med killen jag inte känner, min brors kompis igen igår, BARA VILL!!!! Men nu har han också åkt hem till sig. Nej jag tror ändå inte att det var dåligt för mig att ligga med honom, det kändes så BRA!! Och det känns så BRA nu också!! Då kan de inte vara dåligt. Men jag tvivlar ibland så mycket på mig själv, eftersom man vill förneka vissa saker för sig själv, då blir man så osäker på om det är det man gör hela tiden. Men så är inte fallet kan jag inte tro nu, det känns bara så helt otroligt bra!!!! Jag känner mig som den lyckligaste stjärnan i livet som fått ligga med honom. Det är väl så här det ska kännas, ja så här ska det kännas, det känns som jag flyger av det här. Det har gett mig en kick!!!Den ger mig energi och kraft till att tro på mig själv!!! Jag kan åstadkomma, jag kan ge och jag kan ta!!!!!

Drömmen måste bero på något annat. Nå jag ger den alla möjligheter!!!

Nu ha jag drömt igen den där drömmen. Den är så konstig, den gör mig upprymd, äcklad och rädd samtidigt. Den är väldigt hemsk.

Jag drömmer att jag har analsex med någon mitt bland alla människor mitt i stan. Jag blir tagen bakifrån i analen, jag står på alla fyra naken och alla människor går runt omkring, han står där bakom, men vet inte vem det är, bara någon. Men sedan så går han ifrån och pratar med människorna runt omkring, och ändå är kuken kvar i analen i mig och jag tycker det är skönt men ensamt. Efter ett tag ramlar den ut ur analen och då sitter kuken fast i mig och hänger som en stor lång svans från mig. Den är smutsig. Han säger åt mig, åsså ta du med dig svansen som vanligt. Jag försöker gömma kuken innanför tröjan och lägger den runt midjan. Kuken är  smutsig och äcklig, den sitter fast i mig och den är som en svans. Jag mår illa och letar efter mina byxor, ska gå hem och tvätta svansen som ha knullat min anal.

Den där drömmen äcklar mig, kan inte förstå varför jag drömmer den. Kanske är det så att det inte är så bra att jag har sex, har haft sex i helg med en kille jag inte känner, men som min bror känner. Sexet var bra, ångrar absolut inte och jag ville ha sex. Men jag vet inte. Hur blir sexet för mig. Jag vet inte hur det blir. Det kändes så bra, bra!! Men va gör man när annat gör så allt blir bara ett virr varr av rädsla o  ångest. Näää jag vet inte det känns så hopplöst det här. Ska jag vara tvungen att jobba med det här hela mitt liv!!! TYDLIGEN!! Bearbeta hela livet igenom! Det känns som , vad har jag för framtid??? INGEN!!!