Direktlänk till inlägg 1 januari 2010

minne...

Av uppikamp - 1 januari 2010 20:00

Jag kommer ihåg att jag letade nån, jag vet inte vem, kan de ha varit så att det var dej jag letade. Jag ha en känsla att det var dej jag letade, men varför??? Jag kikade in i sovrummet där ni sov, du var där. Du höll på att byta om dig och hade dörren på glänt, du hade bara kalsonger på dig. När jag såg dig kom den där känslan över mig, jag kan inte förklara känslan och kan som inte riktigt själv uppfatta vad det är jag känner. (Men jag tro de är fruktan, d känns i hela kroppen, de liksom far ut ända ut i fingrarna och tårna, de känns i hela kroppen. Jag känner hur hjärtat slår ute i fingertopparna, en klump i halsen och smärtan i magen. Benen blir gele och hela kroppen bli som förlamad, men ändå kan jag röra på mig, hjärnan blir blank men är ändå som på högvarv. Och hjärtat slår som en galning.) Jag klev då in i rummet innanför dörren, de var som att jag hade känslan att det var min plikt att komma då du tittade på mig, de var kravet. Du kom fram till mig med huvudet på sne och ditt leende som fick mig att dö. Du tog mig runt midjan och försökte kyssa mig. Men vad gjorde jag med munnen, var hade jag mina händer. Jag minns inte det, det måste ha varit en svår situation o veta vad jag skulle göra av med dem. Kanske därför jag helt förträngt var som var. Du flytade dina händer på min rumpa, lyfte upp mig lite från golvet och tryckte mig gnidande mot dig. Jag minns att jag hatade känslan i muttan då. Såklart reagerade min kropp på beröring, även beröring som jag egentligen inte ville ha

Kanske därifrån känslan av hat kommer när jag tillfredställer mig och låter kroppen reagera. Jag känner mig så ledsen, så otroligt ledsen. Min sorg är stor över de du rövade bort utav mig, och samtidigt känner jag ilska, besvikelse, hjälplöshet, uppgivenhet.

Jag vet inte varför jag känner att jag vill ta upp de här som att jag berättar åt dig morfar "svined"!! Kanske e de så att jag känner att jag vill berätta åt dig hur jag upplevde de, hur djupt du kränkte mig. Då e de som att jag berättar de å dig på något vis.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av uppikamp - 12 mars 2013 23:30

Först sån ilska,sedan så ledsen,sedan ångest, sedan är det helt tomt..kan de vara gubben som påminner om min morfar som gräver fram gamla minnen. Flickan i mig är mycket rädd för honom, men jag är en kvinna nu och agerar därefter, så det är ju ingen ...

Av uppikamp - 21 december 2012 15:35

Vi har flyttat in på övre våningen i vårt nya hus. Det händer hela tiden en massa positiva saker i mitt liv och jag har det jättebra. MEN, ja ett stort men. Jag är nere, ingen livslust. Jag koncentrera mig väldigt mycket på det negativa i livet. Har ...

Av uppikamp - 20 november 2012 11:05

Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro...

Av uppikamp - 22 juni 2011 12:10

Sitter framför datorn och hör på musik. Borde egentligen göra annat, har så mkt att göra. Nååå de blir som det blir. Jag mår bra nu för tiden, tar medicin varje dag och de behöver jag allra helst nu när jag e gravid. Graviditeten går så otroligt br...

Av uppikamp - 19 mars 2011 22:26

Väntar barn med min pojkvän och allt känns så roligt och spännande, ser framemot att få barnet. Men samtidigt så är min kropp och mitt psyke så misshandlat att jag känner att jag inte orkar längre. Att kämpa emot varje dag. Ignorera ångesten som sätt...

Ovido - Quiz & Flashcards