Vad var det som gjorde att jag fick sådan panik av att jag kanske gjorde min kompis besviken. Varför få sådan ångest, varför så rädd att förlora henne, och sedan alla andra. Jag fatta inte riktigt hela händelseförloppet hur de gick till. Vet bara av att det var att jag hoppa av utgången som satte igång de hela alltihopa.

Satte igång de hela allt ihop så att jag tog fram kniven, när jag tog fram den och minns att jag lovat kuratorn att aldrig mer skära mig, så tänkte jag "vad spelar de för rol att jag lovat henne mer, hon bry sig inte heller mer om mig, hon orkar inte heller med mig mer."  Men när jag mot armen och kände vreden inom mig så föll de bara över mig, den ständiga frågan jag har till mig själv" varför inte våld mot honom, för det var ju honom jag egentligen ville döda" Då slog jag kniven i golvet istället. Jag vet inte hur det gick till allt, men jag vet att jag som vanligt låg på golvet i fosterställning och skrek på hjälp(pappa hjälp mig då, skriker jag oftast då), drog mig i håret emellan åt, slog i golvet sparkade vilt. Undra just om de var så de kändes när min morfar var på mig? Men jag förstod att jag måste göra något, för jag klarar inte av de här länge till innan jag gör något som inte är bra för mig på något sätt. Tillslut ringde jag psykjuoren, eftersom jag inte vågade ringa nån av mina nära eller åka till dem. Eftersom jag känner att jag bara är till besvär, rädd att göra dem besvikna och skäms så mycket. Fick prata med en bra skötare där, hon tyckte jag skulle komma in och lovade mig att ringa min mamma o pappa. Då ringde pappa o han kom till mig.

Jag är så ledsen att mitt liv är så här, mitt liv hade kunnat vara så annorlunda om inte du "svined" hade gjort så mot mig. Men jag ha ju användning av erfarenheterna på mitt jobb, där de jag ha ansvar över ha d mkt tungt. Måste se positivt även på de för att orka.

Tack du som brukar kommentera mina inlägg!

 

Oliviad

3 mars 2010 20:52

Hoppas du blir bättre!:)

http://oliviad.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Först sån ilska,sedan så ledsen,sedan ångest, sedan är det helt tomt..kan de vara gubben som påminner om min morfar som gräver fram gamla minnen. Flickan i mig är mycket rädd för honom, men jag är en kvinna nu och agerar därefter, så det är ju ingen ...

Vi har flyttat in på övre våningen i vårt nya hus. Det händer hela tiden en massa positiva saker i mitt liv och jag har det jättebra. MEN, ja ett stort men. Jag är nere, ingen livslust. Jag koncentrera mig väldigt mycket på det negativa i livet. Har ...

Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro...

Sitter framför datorn och hör på musik. Borde egentligen göra annat, har så mkt att göra. Nååå de blir som det blir. Jag mår bra nu för tiden, tar medicin varje dag och de behöver jag allra helst nu när jag e gravid. Graviditeten går så otroligt br...

Väntar barn med min pojkvän och allt känns så roligt och spännande, ser framemot att få barnet. Men samtidigt så är min kropp och mitt psyke så misshandlat att jag känner att jag inte orkar längre. Att kämpa emot varje dag. Ignorera ångesten som sätt...