idag var jag till kuratorn o pratade..de känns så skönt. Jag tycker vi fick bra kontakt på en gång och det känns som hon kan ta mig på ett bra sätt. Hon stöttar mig så att jag klarar att prata om det mkt svåra som varit. Känndes så skönt att få höra att de är bra för mig att få prata ut och inte gå runt o bära på sakerna själva. För prata jag inte med andra så försöker man hjälpa sig själv och å kan man inte alltid tänka så klart själv och då kan de bli så fel.

Jag känner en så stor lättnad av att höra att jag är hård mot mig själv och straffar mig.. Känns bra att veta att när jag pratar om det som jag bär på så lättar skammen, och skammen är tung att bära.

Många gånger då jag tror att nån ska tycka si eller så om mig så är det vad jag själv tycker om mig. Känns som att det är viktigt för mig att jag är medveten om det så kanske  de dyker upp i minet hos mig och kan då avvika från de tankarna.

Min kille är världens bästa, jag förstår inte hur han kan med mig så bra, han orkar lyssna och stötta mig. Jag måste prata med honom så han et om vad jag tänker och känner. Och han har sagt nu varje gång jag blir ensam hemma att; blir de så att du mår dåligt så ska du ringa mig o prata, du får inte tänka å att du stör mig. Mår du dåligt så måste du få prata och få ut de. Känns så skönt att ha honom, och han ha rätt, jag måste tänka så. För det hjälper att få tömma ut de som känns dåligt och jag känner mig trygg när jag få höra hans röst.

JAG ÄLSKAR DIG HÖGT MIN ÄLSKADE!!!