Jag känner mig så frustrerad!!! Jag känner mig sjukt ledsen!!! Jag blir galen!!!

Han hindrar mig, han hindrar mig att leva mitt liv!!!! FORTFARANDE!!! Jag blir så arg, ARG!!!!!

Jag är intresserad av en kille och vill verkligen lära känna honom. Men jag klarar inte öppna mig och prata med honom, jag är för rädd!! Vad är jag rädd för??? Är det kanske att jag är rädd för att han ska börja leka med mina känslor, precis som min morfar gjorde. Min morfar ville ha tillgång till min kropp, och för att komma åt den utan att störas så lekte han med mina känslor. Jag har börjat tro att de är så. Sedan så tror jag att min självbild spelar in. Ja de är vad jag tror, men jag vill inte tänka att det är så, för de kan bero på annat också.

Jag vill komma över det NU!!! Men det går inte,de måste ta den tid det tar, de går inte att hasta o tvinga fram sig, för då låser det sig, jag måste ha tålamod!! Och jag ha tålamod och tänker inte ge mig, jag tänker komma över de o lära känna denna kille!! Men jag blir så galen för jag vet inte hur länge killen ha tålamod, när han ger upp!!! Jag blir så ARG!!! För jag vet ju inte då vad det är jag mistar, jag ha ingen chans till att få reda på de!!! Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå att jag verkligen vill lära känna honom, när jag inte pratar!!! Hur ska han veta att jag vill prata!!!

Jag känner mig död, jag dör inombords igen och igen!!

Men jag ska se till att jag kommer över det här, jag ska kunna lära känna killar jag vill lära känna!! Jag ger inte upp, även om killarna ger upp!!! För jag vet att jag kommer en dag över det!!