Jag önskar jag hade kunnat skriva annorlunda, men just nu känns allt bara jobbig!! Känns som jag bara hade velat dö, inte leva mer!! Känns hopplöst. Nå nu åker jag kana ner, jag vet inte varför, men livet är väl upp o ner, åsså kanske de är det att jag tänker alldeles för mkt.

Nå jag skiter i allt, och lever bara vidare! De är så mkt jag vill förändra hos mig själv, som känns så hopplöst svårt och det känns som jag inte kommer ngn vart med de.

Jaja en dag i taget, en minut i taget, en sekund i taget!!! Men när en sekund känns outhärdlig, känns som en plåga!! Och när man känner att man inte kan släppa tankeverksamheten runt ett problem man ha som man vill lösa men inte vet hur! Hur gör man då!!!

Jaaha nu märker jag att jag ha den där klumpen i halsen, de är alltså ångest jag ha nu, ångesten gör att allt känns mkt större. Alltså ger jag mig av här ifrån ensamheten, måste känna mig trygg.