Nu sitter jag här och känner mig så besviken!!! Är det så det har gått till. Ja det är det verkligen. Många killar har haft glädje av det, jag har sett till deras behov och gett och gett. Men mina egna behov har jag struntat i , och det har dom också struntat i. Jag har våldtagit mig själv om och om igen. Ett ivrigt horande ja, det är det rätta ordet för det. Självdestruktiv är jag!!

De killar som ha gjort allt för att ge mig mina behov, gjort allt för att ta reda på de, dem puttar jag undan. Jag känner mig inte tillräcklig, varför? Jo för jag visar inte mitt egna genuina jag, och jag vet inte själv ens vem jag är.

Än en gång TACK min vän!!! Jag tror inte du vet  hur mycket det betyder för mig! Du har hjälpt mig så att jag kan hitta mig själv när du såg till att jag köpte dildon. Jag attackerade dig och höll dig på avstånd, de kändes för dig såg jag och det gjorde ont i mitt hjärta. Men du är så stark och hämtade dig så snabbt. När jag berättade att jag köpt den, så var du neutral. Men jag vågade inte berätta mer, utan drog mig undan. Jag sörjer så mycket att jag gjort så. Jag ser hur du försökt på alla möjliga sätt komma närmare, men jag ha inte vågat, jag ha bara hållt dig utanför. Jag SKÄMS så över mig, vet du hur jag vill berätta de för dig!!!! Jag skäms!!!! Ser du mig, ja och jag skäms!!!

Men nu har jag bestämt mig. Inget sex med killar, jag är inte mogen för det!

Jag ska bara tillfredställa mig själv, och hitta mig själv. Känna efter!! Hojja, jag är så rädd för att känna efter, varför? Jo ÅNGESTEN kan komma. Men ångesten är ju inte farlig, den är tung, men det är en sjukdom som snabbt går att bota med mycket små medel. Glöm inte de!! Låt ångesten komma, berätta för de nära och skäms inte. Men jag skäms i alla fall!!!! Vågar inte berätta för att jag skäms.

Men jag ska arbeta med det. För nu har jag betä'mt mig att jag ska hitta mig själv. Och hon som äter upp mig innifrån och motarbetar mig, ska inte få styra mig. Men hon stryr mig alldeles för mycket!!!!

Jag minns en gång då det hände. Jag stod i korridoren där uppe, ja på det ställe där det mesta hände. Ett väldigt strategiskt ställe, ett säkert ställe var E hade koll och ingen kunde komma på honom.

Ja där stod jag bredvid E, jag minns inte hur det blev så, hur vi hamnade dit just då. Men det hade säkert blivit så som det oftast gick till. Jag gick där på väg till mitt rum och E dök bara plötsligt upp, och jag förstod inte varifrån. Men E hade säkert vakta mig och sett hur jag och alla andra i huset rörde sig, E vakade över mina steg varje sekund. Jag kände alltid hans ögon på mig, krävande och hotande. Var sekund han var hos oss, och jag försökte vara som om allt var som det brukade.

Där stod vi nu, jag stel som en pinne, livrädd, för jag visste vad som skulle hända. E stod där med sitt äckliga leende. Han tog om mig runt min midja. Han kysste mig sugande på munnen. Hans ögon var så äckliga. Han smekte med sin andra hand under min tröja upp över böstet. Jag var ganska gammal då, där vid 12 år tro jag. Eftersom jag då försökte fantisera att det var en kille som jag var förtjust i som gjorde det. Men det fungerade ju inte, det var Es andetag, Es lukt, Es händer. Han stoppade ner sina händer under min kjol och mina strumpbyxor och smekte min rumpa, han tryckte min kropp mot hans. Jag blundade och försökte fortfarande tänka att det var den fina killen som gjorde så. Så jag satte min händer på Es rumpa, men det gick ju knappt, då armarna var så stela och händerna. Jag var spänd som en fiolsträng.

Jag skäms så mycket över att jag satte mina händer ovanpå hans rumpa. Fast jag vet att det var ett sätt för mig att försöka härda igenom den tiden. Jag tänkte att det skulle vara lättare om jag fantiserade att de var killen, men det vart inte de. Det skadade bara mer mig.

Jag minns än så tydligt hur förvirrad jag vart då jag märkta att jag knappt klarade sätta mina händer på hans rumpa. Men jag var nog inte närvarande i min kropp då.