Direktlänk till inlägg 20 maj 2009

En händelse

Av uppikamp - 20 maj 2009 00:14

Jag minns en gång då det hände. Jag stod i korridoren där uppe, ja på det ställe där det mesta hände. Ett väldigt strategiskt ställe, ett säkert ställe var E hade koll och ingen kunde komma på honom.

Ja där stod jag bredvid E, jag minns inte hur det blev så, hur vi hamnade dit just då. Men det hade säkert blivit så som det oftast gick till. Jag gick där på väg till mitt rum och E dök bara plötsligt upp, och jag förstod inte varifrån. Men E hade säkert vakta mig och sett hur jag och alla andra i huset rörde sig, E vakade över mina steg varje sekund. Jag kände alltid hans ögon på mig, krävande och hotande. Var sekund han var hos oss, och jag försökte vara som om allt var som det brukade.

Där stod vi nu, jag stel som en pinne, livrädd, för jag visste vad som skulle hända. E stod där med sitt äckliga leende. Han tog om mig runt min midja. Han kysste mig sugande på munnen. Hans ögon var så äckliga. Han smekte med sin andra hand under min tröja upp över böstet. Jag var ganska gammal då, där vid 12 år tro jag. Eftersom jag då försökte fantisera att det var en kille som jag var förtjust i som gjorde det. Men det fungerade ju inte, det var Es andetag, Es lukt, Es händer. Han stoppade ner sina händer under min kjol och mina strumpbyxor och smekte min rumpa, han tryckte min kropp mot hans. Jag blundade och försökte fortfarande tänka att det var den fina killen som gjorde så. Så jag satte min händer på Es rumpa, men det gick ju knappt, då armarna var så stela och händerna. Jag var spänd som en fiolsträng.

Jag skäms så mycket över att jag satte mina händer ovanpå hans rumpa. Fast jag vet att det var ett sätt för mig att försöka härda igenom den tiden. Jag tänkte att det skulle vara lättare om jag fantiserade att de var killen, men det vart inte de. Det skadade bara mer mig.

Jag minns än så tydligt hur förvirrad jag vart då jag märkta att jag knappt klarade sätta mina händer på hans rumpa. Men jag var nog inte närvarande i min kropp då.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av uppikamp - 12 mars 2013 23:30

Först sån ilska,sedan så ledsen,sedan ångest, sedan är det helt tomt..kan de vara gubben som påminner om min morfar som gräver fram gamla minnen. Flickan i mig är mycket rädd för honom, men jag är en kvinna nu och agerar därefter, så det är ju ingen ...

Av uppikamp - 21 december 2012 15:35

Vi har flyttat in på övre våningen i vårt nya hus. Det händer hela tiden en massa positiva saker i mitt liv och jag har det jättebra. MEN, ja ett stort men. Jag är nere, ingen livslust. Jag koncentrera mig väldigt mycket på det negativa i livet. Har ...

Av uppikamp - 20 november 2012 11:05

Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro...

Av uppikamp - 22 juni 2011 12:10

Sitter framför datorn och hör på musik. Borde egentligen göra annat, har så mkt att göra. Nååå de blir som det blir. Jag mår bra nu för tiden, tar medicin varje dag och de behöver jag allra helst nu när jag e gravid. Graviditeten går så otroligt br...

Av uppikamp - 19 mars 2011 22:26

Väntar barn med min pojkvän och allt känns så roligt och spännande, ser framemot att få barnet. Men samtidigt så är min kropp och mitt psyke så misshandlat att jag känner att jag inte orkar längre. Att kämpa emot varje dag. Ignorera ångesten som sätt...

Ovido - Quiz & Flashcards