Jag vet inte hur många gånger jag fått höra det, men det är som att jag aldrig fattar det.

När jag har haft sex med killar så ska jag inte ta på mig allt ansvar, utan killen har också ansvar över det, han är vuxen och har valt att ha sex med mig! Om han inte vill så måste han säga ifrån, precis som jag. När jag har haft sex och inte egentligen velat det, så sätter jag all skuld på mig, för det är mitt ansvar att lyssna på min vilja. Samma ska jag tänka om killarna.

Den kille jag hade sex med när jag hade gjort abort och egentligen inte ville ha så tog jag allt ansvar på mig. Men nu förstår jag när jag bollat det med min kurator att så kan jag inte ta det. Jag kan bara ta det som angår mig som ansvar. Men det faller på plats nu för mig hur jag tänker. Han drog sig undan ibörjan, men sedan ändrade han sig och var aktiv: alltså han valde ju där att vara me, men jag tog de som att jag tvinga honom, men han hade möjlighet att säga nej ochjag vet att jag aldrig hade gjort det om han hade sagt nej. Sedan på morgonen sa han att det var fint, men att han ångra sig för han ha en tjej som han gilla där hemma. Där tog jag på mig allt, men det är inte på mitt ansvar, utan på hans!!! Och sedan kan det ha varit så att han ville ha ett engångsligg och var rädd att jag ville mer, och då drog han sig ur på det sättet. Så jag ska absolut inte skämmas över det!!!

Utan jag ska se till så jag inte straffar mig själv genom att ha sex fast jag inte vill. Och sedan ska jag se till så min självkänsla bli bättre, för det är den som gör att jag känner mig så här, och beter mig så här. Känslan av att vara värdelös och en mkt dålig människa gör så att jag verkligen tror att jag gjort något dumt som jag inte ens gjort och då måste jag straffa mig ännu mer, det blir en ond cirkel. Men att jag låg med honom var inte rätt mot mig, och att han låg med mig utan att han egentligen inte ville det var inte rätt av han mot honom själv. Vi båda hade ett ansvar där! Han var vuxen, jag var vuxen och ansvarar över våra handlingar. Så är det, men de är inte lätt när livet är kompliserat.

Sedan måste jag påminna mig själv: Jag mår dåligt och har mycket ångest, som tar krafter av en, därför orkar jag inte lika mkt som jag hade velat med mitt vanliga liv. Därför skall jag inte känna mig som en dålig människa om jag sätter mig ner för jag är inte en dålig människa!! Men jag kan motivera mig genom att säga åt mig själv, fortsätt så ska du se att det blir bättre snart och tänka att det är någon som vakar över mig, kanske min kära farmor som jag ser så upp till. Hennes själ kanske är här bredvid och stärker mig, hon som var en sådan kämpe.