Tänk att han var på krogen i helg, han som gör mig så glad. Och han ville prata med mig, han sa att han tyckte de var roligt att se mig. Jag trodde inte han ville se mig. Men jag måste tro honom, jag måste tro!! Jag får inte vända de till att han bara säger så och låtsas, för att kunna få ut ngt annat av mej. Och jag kan tro honom, även fast misstankarna finns där. Jag tror att han tyckte de var roligt. Jag var så ledsen och trodde han inte ville se mig mer. Men så blev han så glad och tog mig i famnen när jag kom. Jag kände mig så glad, jag fick krama honom. Men som vanligt kunde jag inte prata mer än höra mig för hur han hade det. Och han försökte inte prata om annat som han gjort tidigare, jag funderar varför. Men de må ju va som det är. Jag ha tänkt så, att jag gör det jag vill och det jag klarar av med, sedan känner jag vad jag känner och reagerar som jag reagerar, och killarna få göra precis som dom vill. De går inte att ändra på sådana saker för just de tillfället. Men man kan förändra sig själv, så man inte reagerar på något sätt som man inte vill reagera på.

Jag lever än idag på det att han ville prata med mig. Han e så söt o så gullig så jag bara bli alldeles till mig. Men men va gö man, de e som det är, och jag tycker att det är bra så. Även fast jag bli frustrerad av att jag inte vågar ta ett steg som jag hade viljat.Men vad spelar de för roll, jag är medveten om det och nu är jag här jag är, så varför inte njuta av det som varar. För stunden som jag fick krama om honom, stunden jag fick känna hur han krama om mig riktigt ordentligt och känna den goda doften av honom. Han e så fin han!!

Jag ha bestämt nu att jag ska försöka njuta av de jag ha, de räcker och gör mig lycklig!! De hålle mig uppe!! För jag tänker nu så, om jag gör illa mig själv nu så förstör jag av det som gör mig lycklig, som gör så att jag mår bra.

När jag tillfredställer mig så faller fantasin till att jag bli våldtagen, jag bli upphetsad av de o samtidigt känns e så obehagligt och jag tänker vad e d jag håller på med. Så vil jag inte fantisera, så vill jag inte att jag ska fantisera.För jag är ju mkt mer värd än så!!!!

När jag fantiserar mer normalt om någon snygg kille, så känner jag mig så enormt ledsen, så enormt arg. För jag känner lust och hat på samma gång. Jag vill inte känna hat på samma gång som jag njuter, hat o vrede på samma gång som jag njuter o ha lust. Kommer det alltid att vara så här??? Jag hoppas att det går att få de känslomässiga på rätt köl. För jag vill inte känns hat när jag njuter. MEn vad är det jag känner hat för?? Jag vet inte, men jag tror jag ska få tag i de oxå, jag vill komma åt allt. Men jag vet hur de är, att de är en lång väg dit oxå, med många olika teorier, förvirring av alla känslor och känslan av hopplöshet.

Morfar, hur kunde du göra så här mot mig!!! Du utnyttjade de sexuella drifterna som fanns i min kropp som barn, men jag var inte psykiskt utvecklad till något sådant. Du använde mina drifter och nu känner jag mig helt utblottad. Jag känner mig naken även fast jag inte är det. Jag känner mig använd och förbrukad. Jag känner mig identitetslös, jag har ingen identitet, det känns som du tog min kropp och min själ, som att jag inte är någonting.

Morfar hur kunde du?? Jag tror inte du vet heller hur du kunde, jag tror att du inte heller ville veta, utan du ljög för dig själv att jag ville, och du ljög så bra för dig själv så du trodde på de även fast du var medveten om att  det inte var så.

Morfar, jag hade velat tala med dig om det här. Men jag kan ju inte, för du är inte här. Du är död, och jag känner fortfarande att du smet ifrån ansvaret när du dog. Varför, har jag något hopp om att du skulle erkänna för mig och ta ansvar för det du gjorde?? Men jag tror att du aldrig någonsin skulle ta hela ansvaret för de, du skulle intala dig själv hela livet att jag ville, för jag tror inte du hade klarat av att bekänna för dig själv hur illa du gjort mig, för du visste hur illa du gjorde mig. Du såg ju skräcken i mina ögon, du såg min förtvivlan.

Vaför morfar gjorde du jämt så lustiga saker?? Varför cykla du till akuten när du hade hjärtinfarkt? Jag undrar om du kände hat mot dig själv! Såg du dig inte mer värd än att göra illa en massa barn? Du gjorde illa en massa människor och vände deras kärlek till hat mot dig. Jag tror att du egentligen hade behövt hjälp, men du tog ingen hjälp.

Tack och lov att jag har tagit hjälp!!! Tack och lov att jag är här jag är nu!!