Jag kämpar o kämpar med att tillfrdställa mig själv, det går ändå faktiskt bra..fast jag många många gånger känner mig så leds på attdet är bara sjukliga grjer som kan få mig i orgasm...men jag vet och jag tror att det kommer att bli bra, bara jag fortsätter så här som jag fortsätter. En dag hittar jag mig själv och vågar släppa fram orgasmen där mina egna behov står i centrum. Jag är ibland lite osäker om det är dåligt för mig att ha sex med mina vänner, men det känns bra. Där kan jag låta orgasmen komma på mina egna vilkor, men inte fullt ut. Men ibland ha jag vågat, men det är sällan, och det är det som är det bästa i mitt liv, där något händer. Skulle inte vilja vara utan ett sexliv. Men sådant här måste man väl alltid jobba med igenom hela livet. Fast det blir lite mer eftersom man är skadad o måste få bort dom här skadorna. Och sedan alla minnen som finns i sinnena.