Direktlänk till inlägg 27 december 2009

de här e helt sjukt...

Av uppikamp - 27 december 2009 12:22

När jag tillfredställer mig så faller fantasin till att jag bli våldtagen, jag bli upphetsad av de o samtidigt känns e så obehagligt och jag tänker vad e d jag håller på med. Så vil jag inte fantisera, så vill jag inte att jag ska fantisera.För jag är ju mkt mer värd än så!!!!

När jag fantiserar mer normalt om någon snygg kille, så känner jag mig så enormt ledsen, så enormt arg. För jag känner lust och hat på samma gång. Jag vill inte känna hat på samma gång som jag njuter, hat o vrede på samma gång som jag njuter o ha lust. Kommer det alltid att vara så här??? Jag hoppas att det går att få de känslomässiga på rätt köl. För jag vill inte känns hat när jag njuter. MEn vad är det jag känner hat för?? Jag vet inte, men jag tror jag ska få tag i de oxå, jag vill komma åt allt. Men jag vet hur de är, att de är en lång väg dit oxå, med många olika teorier, förvirring av alla känslor och känslan av hopplöshet.

Morfar, hur kunde du göra så här mot mig!!! Du utnyttjade de sexuella drifterna som fanns i min kropp som barn, men jag var inte psykiskt utvecklad till något sådant. Du använde mina drifter och nu känner jag mig helt utblottad. Jag känner mig naken även fast jag inte är det. Jag känner mig använd och förbrukad. Jag känner mig identitetslös, jag har ingen identitet, det känns som du tog min kropp och min själ, som att jag inte är någonting.

Morfar hur kunde du?? Jag tror inte du vet heller hur du kunde, jag tror att du inte heller ville veta, utan du ljög för dig själv att jag ville, och du ljög så bra för dig själv så du trodde på de även fast du var medveten om att  det inte var så.

Morfar, jag hade velat tala med dig om det här. Men jag kan ju inte, för du är inte här. Du är död, och jag känner fortfarande att du smet ifrån ansvaret när du dog. Varför, har jag något hopp om att du skulle erkänna för mig och ta ansvar för det du gjorde?? Men jag tror att du aldrig någonsin skulle ta hela ansvaret för de, du skulle intala dig själv hela livet att jag ville, för jag tror inte du hade klarat av att bekänna för dig själv hur illa du gjort mig, för du visste hur illa du gjorde mig. Du såg ju skräcken i mina ögon, du såg min förtvivlan.

Vaför morfar gjorde du jämt så lustiga saker?? Varför cykla du till akuten när du hade hjärtinfarkt? Jag undrar om du kände hat mot dig själv! Såg du dig inte mer värd än att göra illa en massa barn? Du gjorde illa en massa människor och vände deras kärlek till hat mot dig. Jag tror att du egentligen hade behövt hjälp, men du tog ingen hjälp.

Tack och lov att jag har tagit hjälp!!! Tack och lov att jag är här jag är nu!!

 
 
Klara

Klara

31 december 2009 09:20

Kära, kära syster!

Det är ju just det här som är det värsta med vad du o jag har upplevt! Hjärntvätten! Att tränas att säga att man är en kåt liten hora innan man ens fattar vad det betyder. Till sist tror man ju på det. O din förövare liksom min var smart nog att leka med ens lustkänslor. Och att få oss att erkänna dem o därmed bli delaktiga i vad de utsatte oss för. Många gånger gned han med handen utanpå kläderna och min kropp reagerade så när han sen kände att jag blivit våt tolkade han det som att allt var okej. För att rättfärdiga sig själv, liksom! "Jag ger ju bara henne vad hon själv vill ha!"
Eller när jag ålade i sängen på rygg och bad honom k****a mej för att han hade LÄRT mej göra så. Det var hans sätt att göra det ok att våldta en liten spinkig unge utan ens början till bröst eller kroppsbehåring.
Jag har det bra idag, gillar min kropp o min lust igen. Mkt tack vare min underbara sambo. Hon förstår så bra FAST hon inte själv varit utsatt - hennes pappa var hennes Gud när hon var liten. Kanske beror det delvis på att även hennes f.d sambo (en av mina närmaste vänner sen många år) också var en "syster". Min enda rädsla är att jag omedvetet VALT att bli bs för att slippa ha sex med en man.
Men jag tror inte det ändå, vår kärlek är nåt alldeles extra. För första gången i livet ger jag mej hän totalt i kärleken. Jag är ingens madrass som jag var åt pappa och killarna i trakten när jag var 13-18 ungefär. Och jag tänker aldrig mer bli det! Det ska inte du heller! DU är värd att älska och älskas för din egen skull. Jag beundrar din styrka!

http://sexungen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av uppikamp - 12 mars 2013 23:30

Först sån ilska,sedan så ledsen,sedan ångest, sedan är det helt tomt..kan de vara gubben som påminner om min morfar som gräver fram gamla minnen. Flickan i mig är mycket rädd för honom, men jag är en kvinna nu och agerar därefter, så det är ju ingen ...

Av uppikamp - 21 december 2012 15:35

Vi har flyttat in på övre våningen i vårt nya hus. Det händer hela tiden en massa positiva saker i mitt liv och jag har det jättebra. MEN, ja ett stort men. Jag är nere, ingen livslust. Jag koncentrera mig väldigt mycket på det negativa i livet. Har ...

Av uppikamp - 20 november 2012 11:05

Jag vet inte.....min samtalsterapeut säger att jag alltid säger så när jag mår dåligt. Och det kan ju vara sant, de är ju så jag känner....JAG VET INTE, men jag mår dåligt, känns bara tomt i mig och jag känner mig så osäker just nu på vad jag ska tro...

Av uppikamp - 22 juni 2011 12:10

Sitter framför datorn och hör på musik. Borde egentligen göra annat, har så mkt att göra. Nååå de blir som det blir. Jag mår bra nu för tiden, tar medicin varje dag och de behöver jag allra helst nu när jag e gravid. Graviditeten går så otroligt br...

Av uppikamp - 19 mars 2011 22:26

Väntar barn med min pojkvän och allt känns så roligt och spännande, ser framemot att få barnet. Men samtidigt så är min kropp och mitt psyke så misshandlat att jag känner att jag inte orkar längre. Att kämpa emot varje dag. Ignorera ångesten som sätt...

Ovido - Quiz & Flashcards